Torrmurar på ön Cres

Integrationen av de olika beståndsdelar som utgör terrasserna (masiere, klancići etc.) är av avgörande betydelse för bibehållandet av det historiska kulturarvet på landsbygden, för förbättringen av habitat och bevarandet av den personliga och kollektiva identiteten. Kulturlandskapet måste skyddas inte enbart för sitt kulturella helhetsvärde utan måste aktivt inkorporeras i produktionscykeln. Områdenas karaktär av turism och rekreation bör integreras med oliv- och/eller annan jordbrukskultur och betesdrift, så att den ekonomiska utvecklingen går hand i hand med miljöskyddet.

Svårigheterna som måste övervinnas för att skydda och förbättra den humana miljön är starkt kopplade till själva karaktären av detta bevarandeprojekt. Restaureringen av området syftar till att åstadkomma ekonomiska fördelar, men de kan vara svåra att uppnå på grund av bristen på arbetskraft, den begränsade mekaniseringen av verksamheten, de små jordlotterna och ägornas fragmentering. Svårigheterna kan övervinnas med en produktion inriktad på lokala kvalitetsprodukter, något som delvis sker redan idag. Cres har redan idag ett jordbrukskapital – främst i form av olivolja, med en varierande årlig produktion av oliver. År 2012 uppgick den till ca 600 ton och med 150 individer sysselsatta i branschen. Den prioriterade uppgiften är alltså att skydda olivodlingen, eftersom den är avgörande och en referenspunkt för alla karakteristiska kännetecken på landskapet som består av terrasser, tillfartsvägar till olivlundarna och turistfärdvägar. De avsedda ändamålen kan uppnås genom:

Utvidgning av de organ som redan fungerar för att uppnå större delaktighet och sprida kunskap om sektorns fördelar och produktens kvalitet.

Bildandet av pilotområden i olika delar av de största olivlundarna som omger stadskärnan. I dessa områden kan man experimentera med nya jordbruksinsatser som är värdefulla för miljön på Cres. En aktivitetsnivå och stabilisering av området, bättre än den nuvarande, kan uppnås inom turism, kultur och landsbygdsmiljö, om åtgärder vidtas för att öka de nödvändiga teoretiska kunskaperna och praktiska färdigheterna. Först av allt måste terrasserna införas i de förteckningar som redan idag skyddar beståndsdelar av det historiska arvet.

Det är önskvärt att inrätta ett lokalt centrum som har till huvuduppgift att skydda markresurserna i allmänhet och terrasserna i synnerhet.

Det är av vikt att genomföra fördjupade historiska och geografiska studier och även pedologiska undersökningar (som analyserar kvaliteten av marken) samt hur en olivodling och annan trädkultur kan kombineras. Det är önskvärt att inrätta fortbildningskurser som förklarar komplexiteten av stenartefakter (murar, terrasser, vägar, etc.) i avsikt att återvinna den kunskap som gått förlorad och om möjligt uppnå ny.

Det vore välbetänkt med strategier för underhållet av de terrasserade områdena genom att ge ett ekonomiskt tillskott till jordbrukare från intäkter av turismen. Man kan anordna en tävling med pris för bästa arbete, reparation eller konstruktion av terrasser. Turistfärdvägarna bör flerfaldigas och tydligt utmärkas med indikationer, och vid behov kan den befintliga infrastrukturen utvecklas.

Det kan organiseras vandringar och utflykter i terrasserade områden för att öka medvetenheten och ge detaljerad kunskap om landskapet och, om möjligt, kan man uppföra kulturevenemang i särskilt tilltalande terrasserade områden. Evenemangen kan kombineras med provsmakning av lokala produkter och spridning av publikationer om historia, botanik, lokalt kök etc.

Det är av vikt att realisera det omfattande arbetet med att återställa övergivna men tidigare odlade arealer, genom att klippa vilda buskar och träd och reparera stigar och intilliggande murar.

Det grundläggande villkoret för att hela denna mängd av åtgärder ska kunna genomföras är att offentliga och privata instanser, på olika institutionella nivåer, blir integrerade i en gemensam strävan att förverkliga projektet. I första hand borde initiativtagare vara staden Cres (Grad Cres), kust-och bergsregionen (Primorsko – Goranska Županija) och senare, när de första resultaten uppnåtts, republiken Kroatien.

För att dra nytta av de europeiska fonderna är det nödvändigt att påbörja arbetet med restaurationen, för att, om än delvis, påvisa att projektet kan realiseras. På europeisk nivå arbetar man med flera program (Patter, Terrics, Alpter) för bevarande av miljön och integrerar i dessa arbeten även delvis artificiella livsmiljöer, dvs. de som kräver en stor mängd arbetskraft.

På lång sikt är målet att erhålla erkännande av landskapet på Cres som ”enastående exempel på mänsklig interaktion med miljön”, för att sedan ingå i UNESCOS världsarvslista. Som ett första steg i denna process måste Cres ingå i den preliminära kroatiska listan (”tentativ list”), vilken är en inventering av värdefulla platser som varje stat avser att föreslå till UNESCO i framtiden.

Slutligen en reflektion: Om ingenting eller lite av det vi föreslår görs, vad skulle Cres då ha att erbjuda av eget, unikt och intressant som förblir inetsat i minnet hos dem som besöker ön? Bara en smal remsa av stranden och en myriad av hus och villor från Melin till Grabar? Vilka extraordinära perceptioner kan en enskild person förnimma av ett landskap som omger staden och består av 50-60% skog? Ett icke odlat markområde i Cres kommer under en period på 10-15 år att invaderas av naturligt vilda träd och buskar (macchia), och på 20-25 år med pinjeträd. Det tar 25 år för en olivlund att tas över av vildek (Quercus pubescens) och avenbok (Ostria carpinofolia). I detta skede skulle Cres helt ha förlorat sin identitet. Ön skulle se ut som vilket område som helst nära havet i den tempererade klimatzonen. Förstörelsen av landskapet skulle helt förändra dess estetik och inverka både på invånarnas livskvalitet och kvaliteten på turismen. Den egenartade, unika, exceptionella och ”naturliga miljön”, frukten av Cres invånares kultur och strävsamhet under de gångna århundradena, skulle gå förlorad.

    1958

     2014