Tekniken att stapla lösa stenar utan att använda murbruk är den äldsta formen av stenkonstruktion.Torrmurar används för att bemästra de svårigheter som växtligheten kräver. Dessa kan till exempel hittas i Cinque Terre i Ligurien (Italien), Binareix, Deia, Soller på Mallorca (Balearerna), Dourodalen (Porto, Portugal), Dogon (Mali, Västafrika), Tournon och Condrieu (vid stranden av Rhen). Några av dessa platser har redan klassificerats av UNESCO som ”helt och hållet skapade av en mänsklig hand som var tvungen att tämja sin omgivning under ogynnsamma naturförhållanden.”

På ön Cres, den största ön i Adriatiska havet, har den infödde bonden utan tvivel tämjt sin miljö genom att förvandla sten till åkermark för odling av olivträd och vinstockar. Men variationen och mängden av artefakter i kalksten som stödjer och omger grödorna är okända för de flesta.

Jag frågade mig därför: Behöver vi en webbplats som talar om stenmurarna på Cres? Skälet för ett jakande svar är lika enkelt som den ställda frågan.

Så som författaren Christian Catomeris definierar ämnet handlar det om att avslöja ”en gömd skatt”.

Dessa arbeten i sten vittnar om den betydande förändring av landskapet som har pågått i århundraden, om inte i årtusenden.

48% av området på 1288 hektar nära stadens centrum (se karta under rubriken Terrasser), är täckt med stenartefakter. Enbart inom denna areal har cirka 5 miljoner ton material flyttats.

Murarna är del av ett kulturlandskap som åskådliggör samspelet mellan människa och miljö: som sådant representerar det ett mänsklighetens arv och bör ingå i UNESCOs världsarvlista.

Den 28 november 2018 har torrmurarna på Cres införlivats i UNESCOs lista över immateriellt Kulturarv, eftersom de representerar ”en harmonisk relation mellan människa och natur”. Följaktligen tillhör murarna mänsklighetens världsarv.

Tarcisio Bommarco

tarcisiobommarco@gmail.com
DSC01707